Manligt och kvinnligt 

Författare söndag, december 4, 2016 0 , , Permalink 0

De stereotypa normerna kring hur en man eller en kvinna bör vara är någonting som är starkt rotat i vårt samhälle. Vad är egentligen manligt och vad klassas som kvinnligt, vem har rätten att avgöra det? 


Ett område där kvinnorna börjat ta mer utrymme de senaste åren är inom gymvärlden, en plats som tidigare enbart var tillägnad männen. Det finns tyvärr fortfarande  ett synsätt att kvinnor inte ska ägna sig är hård styrketräning och att gymmen är en plats främst tillägnad männen. Kvinnor framställs sällan som starka och pratar man om fysiskt styrka är det en man som nämns. 

Det är långt ifrån jämställt på stadens gym men samtidigt vågar kvinnorna ta mer plats och det är alltid lika faschinerande att se alla de som verkligen utmanar sig själv och bortser från normen att det är okvinnligt att vara stark eller ha en muskulös kropp. Vi är alla olika och lika mycket kvinnor oavsett om vi är starka, smala eller mulliga. Det viktigaste är att vi vågar vara den vi önskar och ägnar oss åt det vi trivs med. 

När sötsaker triggar sockersuget

Min ökade träning ökar min förbränning vilket resulterar i ökade hungerkänslor. I mataffären är det lätt att sträcka sig efter den där proteinpuddingen eller proteinbaren och väl hemma gör suget sig till känna och plötsligt sitter jag med min proteinpudding framför tvn. Det spelar ingen roll om det är sockerfritt och lågkolhydratsprodukter då den söta smaken triggar igång mitt sötsug oavsett mängden socker. Jag hamnar i en ond cirkel där de söta smakerna får mig att längta efter ännu mer sött, mitt sockerberoende gör sig återigen tillkänna och jag inser ännu en gång att det bästa för mig och mitt mående är en strikt kosthållning där jag inte ger mig själv utrymme för sötsaker. 

Det ätstörda beteendet 

Jag tror att kostschema kan vara bra för många människor då det blir enkla riktlinjer kring hur man bör äta i samband med hård träning. Det kan fungera väl för en del men samtidigt är vi alla individer och för en person som sedan tidigare haft en laddad relation till kost tror jag att ett kostschema kan göra mer skada än nytta. 

Jag har sedan tonåren haft en laddad relation till mat och har använt mat som tröst eller ett sätt att skapa kontroll över min tillvaro. Jag har haft perioder då jag ätit mig till kraftig övervikt och perioder då mitt mål varit att klara mig igenom dagen med så lite mat i kroppen som möjligt. 

När jag började med LCHF slutade mat att vara lika laddat som tidigare. Jag åt den mängd jag ville när jag var hungrig och lärde mig snabbt vilka födoämnen jag skulle undvika. Jag var plötsligt mätt av den mat jag åt och även om jag kunde unna mig godsaker inom ramen för LCHF skedde det på en helt annan nivå, det destruktiva ätbeendet upphörde och jag kunde börja njuta av mat. Jag började njuta av mat men samtidigt var maten inte längre en lika central del av mitt liv.

För ett tag sedan valde jag att påbörja ett kostschema som inte låg inom ramen för  LCHF. Jag skulle in i minsta detalj försöka välja livmedel med rätt mängd protein, fett och kolhydrater samt disponera ut måltiderna på bästa möjliga sätt. Jag tror kostschema kan vara bra men för mig upptäckte jag tyvärr att det ständiga räknandet och kontrollerandet av olika livsmedel triggade igång en stark rädsla för att få i mig fel mängd näringsämnen, maten blev plötsligt väldigt laddad och hela glädjen kring mat började försvinna. 

Jag tror att när mat varit en laddad del av ens liv under väldigt många år så är det någonting man tyvärr alltid bär med sig och får lära sig att hantera , hitta verktyg för att inte trilla dit igen och lära sig njuta av mat utan att förknippa det med negativa känslor. 

Min hälsoresa handlar inte om att hitta snabba lösningar utan hitta en välfungerande balans mellan mat och träning där jag kan äta god näringsrik mat som passar min kropp. En balans där jag får möjlighet att njuta av maten samtidigt som jag mår bra, både fysiskt och psykiskt. 

Den orättvisa kärleken 

Författare måndag, november 28, 2016 0 Permalink 0

Det finns dagar då livet flyter på som vanligt, när tillvaron är full av vardagens bestyr och saknaden känns hanterbar. När man lyckas vända saknaden till en positiv längta och fokusera på stunderna man har tillsammans. Sen kommer de där dagarna när saknade känns för tung att hantera, när det känns som att smärtan äter upp en inifrån. Tårar som inte kan sluta att trilla, när varje sekund av saknad känns som en enda lång evighet.


Det känns orättvist att vi ska behöva leva ifrån varandra och jag avundas de som får möjlighet att ge den de älskar en puss godnatt. Jag skulle kunna ge vad som helst för att få känna honom nära och hålla honom hårt i min famn. Ikväll önskar jag mer än någonsin att våra liv såg annorlunda ut, att även vi slapp uppleva de ständiga avskeden och en tillvaro fylld av saknad. 

Varför lågkolhydratkost? 


Jag har snart passerat två veckor in i mitt kostschema och insett att den ökade mängd kolhydrater resulterat i ett sämre mående. Jag är tröttare än tidigare, upplever att kroppen samlat på sig vätska samt tenderar att lättare få huvudvärk. Det värsta av allt är att den magkatarr/IBS/överkänslighet eller vad man nu väljer att kalla det som jag haft besvär av sedan tonåren kommit tillbaka med illamående, halsbränna och magont. Jag kan enkelt summera att min kropp mår sämre när jag förändrar min kost för att tillsätta födoämnen med stor mängd kolhydrater även när det rör sig om att enbart öka med potatis, ris och havregryn. Mina tarmar har varit känslig mot en del födoämnen i väldigt många är och mår egentligen som allra bäst av lågkolhydratkost med liten mängd mejeriprodukter.

Mitt nuvarande mående som skett efter den kostförändring jag nyligen gjort har fått mig att reflektera kring varför jag ätit LCHF till och från under en stor del av mitt vuxna liv. En stor del är för att jag tror att lågkolhydratkost är det mest hälsosamma alternativet men framförallt för att det är den kost min kropp mår bäst av. 

Mitt mål med min hälsoresa är inte att enbart  uppnå några snabba förändringar utan att hitta en hållbar livsstil. En livsstil som inkluderar hård fysisk träning samt bra kost men framförallt att jag mår både fysiskt och psykiskt bra. 

Jag har därför valt att avvika från det kostschema jag tidigare valt att följa och istället försöka hitta min egen väg när det gäller kosten. Jag kommer återgå till lågkolhydratkost men där jag äter mer liberalt för att på så vis öka mängden kolhydrater men denna gången med hjälp av födoämnen som är snällare mot min kropp. Detta kommer kräva en hel del från min sida då jag måste hitta en fungerande balans där jag får i mig den mat som krävs för hård fysisk träning. Det kommer högst troligt ta tid innan jag hittar den balans som krävs och kommer till insikt i vad min kropp mår bäst av men förhoppningsvis kommer det bli en bra grund till en hälsosam livsstil och ett bra mående. 

Min hälsoresa

Författare torsdag, november 24, 2016 0 No tags Permalink 0

Jag kämpar på med att försöka hitta en balans i livet både när det gäller kosten och träningen, skapa rutiner som fungerar i vardagen och som lämpar sig för mig. Jag är tveksam till kosten men har lovat att ge det en chans, fyra veckor utifrån kostschemat för att sedan utvärdera. Jag lär mig ständigt nya saker om min kropp och hur jag kan optimera träningen. Får tips på övningar som passar mig och inser vilken fördel det är att ha en person med kunskap om träning att vända sig till.


Den kommande utmaningen kommer nog bli en av de svåraste hittills då jag ska försöka undvika både våg och vikt under en månad för att slippa den mentala stress det kan innebära att fokusera på siffror. När jag gör en omställning i kosten samt börjar träna blir jag lite beroende av dessa siffror, även om jag vet att de egentligen är ganska betydelselösa,  och kan ibland väga samt mäta mig flera gånger i veckan. Det blir en mental blockering som jag tror både kan påverka resultatet negativt men även skapa väldigt onödig stress. Jag har nu efter uppmaning av min tränare beslutat mig för att nästa vägning/mätning blir på julafton. 

Den själviska föräldern 

Många av oss har någon form av fritidsintresse, en aktivitet som ger oss glädje samt får oss att utvecklas som individer. En del fastnar för ett instrument medan andra finner glädjen i en träningsform eller att skapa sin egen konst. Dessa fritidsintressen blir en viktig del av vår vardag,  en viktig del av vår personlighet, en viktig del av vårt liv.

När dagen kommer då man blir förälder, en stor händelse i livet där man plötsligt ska ansvara för en annan individs välmående bortprioriteras ofta de fritidsintressen som tidigare var en viktig del av livet. 

Jag läser ofta kommentarer kring att föräldrar som ägnar sig mycket åt träning bortprioriterar sina barn, att de är själviska samt istället borde spendera den tiden med att vara med sina barn istället för att vara på gymmet. Är det verkligen själviskt att som förälder tillgodose sina egna behov? 

Vi alla har personliga behov som behöver tillgodoses för att vi ska må bra. Dessa behov är grundläggande i vårt välbefinnande och rustar oss därmed för livets motgångar. Jag tror att genom att tillgodose dessa behov ökas vårt välmående  och vi blir därmed mer rustade som föräldrar då vi lättare kan hantera de konflikter som uppstår, vi får en ökad positiv sinnensstämning och kan därmed njuta mer av tiden med barnen. 

Jag har under många års tid försökt se ett mönster i mitt eget välmående för att skapa den grund som krävs för att jag ska må så bra som möjligt. Jag vet att någon form av fysisk aktivitet är ett måste för att jag ska må så bra som möjligt, för att jag ska kunna stå emot livets motgångar samt på sikt minska risken för att drabbas av depression. När träningen uteblir märks det tydligt i mitt mående då jag lättare blir nedstämd, lättirriterad och har svårare att verkligen njuta av tiden med barnen.  

Jag tror att det är oerhört viktigt att man som förälder vågar prioritera ens egna behov för att skapa de förutsättningar som krävs för att bli en så pass bra förälder som möjligt. Det handlar om att skapa en balans där samtliga i familjen får sina behov tillgodosedda, inklusive föräldern som behöver skapa de bästa förutsättningarna för en välmående familj. 

Kostschema 

Författare torsdag, november 17, 2016 0 , Permalink 0


I samband med att jag började träna har det varit svårare att hålla en bra, balanserad kost då jag upplevt att hungern har ökat. Jag har försökt sträva efter att hitta den väg som passar mig men har varit svårt när man inte har kunskapen från början samt inte heller tid att ta reda på den kunskap som krävs. En personlig tränare som lagt upp mitt träningsschema erbjöd sig även att göra att kostschema utifrån min träning. Ett kostschema grundat i mina önskemål med mer fett, mindre kolhydrater samt med hänsyn till min ålder, vikt och längd. Det är ett kostschema med födoämnen jag annars inte skulle välja att äta men samtidigt ok ur ett lågkolhydratsperspektiv. Det tar avstamp från LCHF då fettet minskar och liknar mer Paleo eller lågkolhydratskost. Jag känner att jag just nu behöver hjälp och vägledning med kosten för att slutligen hitta den väg som passar mig. Jag tror nämligen inte att det finns en kost som lämpar sig för alla oavsett livsstil och genetik utan att man måste hitta det som är mest anpassat efter ens kropp och livsstil. Jag kommer under 4 veckors ta avstamp från LCHF för att följa kostschemat och därefter utvärdera utifrån mående, träningsresultat osv. Jag kommer fortsätta äta lågkolhydratkost då jag tror på att det är bäst för min kropp men ska bli spännande att se hur jag kommer må av att öka mängden kolhydrater och minska fettet. 

Öroninflammation….igen

Författare onsdag, november 16, 2016 0 No tags Permalink 0

Efter en tur till vårdcentralen konstaterades det att dottern åkt på ännu en öroninflammation, den tredje diagnostiserade inom loppet av två månader. Denna gången beslutade dock läkaren att inte skriva ut någon antibiotika utan att vi istället skulle avvakta och hoppas på att det läker ut av sig själv. 

Med tre öroninflammationer inom loppet av två månader är det lätt att som förälder börjar fundera om detta är vad vi har att vänta oss. Kommer dottern ha fortsatt problem med öroninflammationer i samband med förkylningar eller har det bara varit en märklig tillfällighet? 

När jag väl pustat ut efter feberkramper och förkylningsastma börjar hon istället få besvär med öronen. Hur kommer det sig att en del barn lättare drabbas av komplikationer i samband med förkylningar? Det är tröttsamt att en vanlig förkylning ska behöva bli så långdragen samtidigt som det är tungt att behöva se dottern ha ont. Det märks att även hon börjar tröttna på alla läkarbesök då hon protesterar så fort jag nämner ordet läkare. Jag hoppas innerligt det vänder snart så vi slipper alla dessa turer till vårdcentralen och hon kan få må bra igen.

Mammavecka

Författare måndag, november 14, 2016 0 , , Permalink 0

Barnen är åter hemma och tillvaron svänger från noll till hundra över en natt. Från en vecka när man nästintill enbart har sig själv att tänka på och ofta tar dagen som den kommer till veckan då man ska få vardagen med barnen att fungera. Kontrasterna av livet som ensamstående förälder med barn varannan vecka, vänjer man sig någonsin vid dessa skiftningar?